Denna helg är lite extra lång då måndag är en helgdag i detta land. Det vankas Labor Day vilket innebär att man firar arbetarna. Ja, så man firar människorna som jobbar och ger dem en ledig dag för det.
Inte mig emot, jag som jobbar så hårt.

För, få se här nu, 3 (?!!) veckor sedan var vi på en vattenpark som jag förmodligen nämnt här i bloggen, eller? Kanske, kanske inte, men det var vi iallafall och det var väldigt roligt! Kände mig som ett barn igen och vi hade en fantastisk dag. Det var helgen efter jag fixat ordning min knöl och fredagen innan, vi var där en söndag, var sista gången jag var tillbaka hos doktorn och det sista han sa att jag inte skulle göra förrän såret läkt ihop helt, var att bada, pga risken att få in bakterier i såret. Ha, och 2 dagar senare åker jag på en vattenpark. Ansvarsfullt.
Allt har gått bra iallafall, peppar peppar (!), så förhoppningsvis klarar jag mig ifrån fler missöden.

Det jag ville komma till var att på vattenparken kunde man spännas fast i en sele med lina och sen åka upp höööööööögt i ett torn, typ som bungy jump, och sen släppas ner och åka som i en gunga ut mot ja, oändligheten. Eller nja, det tog ju stopp eftersom att linan satt fast, men man vet ju aldrig om den verkligen gjorde det eller om man bara skulle fortsätta flyga. Begriper inte varför jag fick för mig att göra det, för när vi väl var som högst där uppe, såg jag hela livet passera i revy. Sen släpptes vi (Evelinn fick dra i en grej som gjorde att vi åkte iväg, hade aldrig dragit om jag varit tvungen att göra det..) och konstigt nog var det den bästa känslan jag någonsin känt. Läskigt men ändå så befriande. Jag flög. Vilken jävla kick det var. Skulle aldrig prova bungy jump (mamma, du kan vara lugn), men det här skulle jag göra om och om och om igen.





Nu ska jag ta vara på denna molniga söndag och tänka som att det är en lördag!
X