Här sitter jag i soffan och har precis kollat på ett avsnitt av One Tree Hill för femtielfte gången. För er som kollar var det avsnittet då Lucas och Lindsay skulle gifta sig och Jamie blir bortrövad av Nanny Carrie och jag vill bara skjuta kvinnan fastän jag vet att det bara är på låtsas.. Att man kan bli så berörd av en tv-serie? Grinar hejvilt när Jamie kommer in i rummet där alla befinner sig och Hayley's uttryck när hon ser sin son är ju helt obeskrivligt.. Ja, ni ser ju............ Annars då. Skulle lägga upp bilder och svara på en massa mail som blivit undanskjutna alldeles för länge (sa jag att tiden flyger iväg?) men här sitter jag på samma plats i soffan som jag gjort senaste 5 timmarna.. Och vad jag åstadkommit? Inte ett skit. Är förresten sjuk för första gången sedan jag kom hit också, så jag kan skylla lite på det, men herregud, det är sånahär dagar som får en att bara vilja ha en vecka kvar här istället för 3 månader. Till helgen kommer jag säkert säga annat, men helgerna klagar jag absolut inte på. Bara min vardag och mitt jobb. Ibland känner jag mig mer som en hushållerska än en barnvakt... Hur är det med er? Trivs ni på jobbet? "Men åk hem då", tänker väl ni. Nej, det tänker jag inte göra. Punkt. Det här är en del av processen och motgångar kommer. What doesn't kill you only makes you stronger. Yada yada. X