Igår klev jag upp 08.30 och åkte på gymmet! No limits circuit stod på schemat som är ett pass där du har en step-bänk (vet inte vad det heter) och lite vikter, band, bodybar som du använder under passet. Sjukt jobbigt men sjukt kul och jag känner att jag börjar bli starkare i armarna då jag har ökat vikten på hantlarna sen jag började och kan pressa mig själv mer nu än i början.
Jag har liksom aldrig gått på gym förut. Och när vi var tvugna att göra det med innebandyn gjorde jag det inte mer än vad som var på schemat, sad but true. Nu tycker jag faktiskt att det är ganska kul att göra olika övningar och gå på pass för då går tiden fortare, det är roligare och man känner att man blir starkare från vecka till vecka.

Men, OBS, det värsta som finns dock är ju treadmillen. The famous treadmill. Löpbandet. Skapelsen från hell skulle jag hellre vilja kalla den. Nej, fyfasiken vad jag gruvar mig varje gång jag ska ställa mig där och löpa några miles. Först börjar jag gå några minuter i behaglig takt och känner att, ja, helt okej ändå. Sen går det några minuter till.. några fler minuter och med det här tempot kan jag ju stå på detta band i många minuter till. Sen ökar man farten lite lite lite i taget för att till slut inse att ja, nu måste jag faktiskt öka på till springfart om jag någonsin ska få det gjort. Sagt och gjort har farten ökats markant och där står jag och löper på. Okej, det funkar väl. Få se, har jag sprungit i en halvtimme nu kanske? Kollar på klockan, oj, 3 minuter har gått. 3 underbara minuter har gått och jag håller på att avlida för att klockan går föööör jäkla sakta. Kollar klockan igen, 1 minut har gått.. igen, 30 sek har gått sen senast, igen, 20 sekunder. Och sådär håller det på. Sådär håller det på tills jag äntligen har sprungit klart för dagen, men det är en pina att ta sig igenom den där evigheten.
Det är därför jag går på pass istället för att använda löpbandet.



Nu har jag avverkat dagens pass, med dessa matvanor måste man hålla igång varje dag så att man kan gå +-noll istället för bara +.... But you gotta do what you gotta do!
X