Jag är stolt. Stolt över att få ta hand om två riktigt fina pojkar. Det är inte solsken varje dag, speciellt inte varje morgon ska jag säga er, men for det mesta är dem två charmtroll mest hela tiden.

Som sagt kan dagen förstöras rätt kvickt då morgonhumöret på den ena verkligen inte hamnar på någons att-vilja-handskas-med-lista. Hur man än vrider och vänder på det, är han antingen för trött, har ont på diverse kroppsdelar, hatar skolan eller hatar naps (obligatorisk vilostund på skolan). Erbjuder jag mig att välja ut kläder till honom, då vill han såklart välja själv. Överlåter jag åt honom uppgiften att välja ut kläder själv, nä, då ska jag plocka ut några plagg åt honom. Och gud nåde mig om jag väljer fel tröja... Försöker med att uppmuntra honom att det kommer bli en bra dag i skolan och det kommer att bli så roligt att träffa klasskamraterna, men tröttheten vinner och en hel del krokodiltårar rinner nerför kinderna för han är ju "sooooo tireeeeed". Det är nu mitt tålamod börjar tryta och jag har egentligen lust att bara ryta till och säga att: "Nu kliver du upp ur sängen och klär på dig, annars gör jag det åt dig", men de gånger jag försökt att låta lite mer bestämd har han inte direkt skinit upp som en sol, hoppat upp ur sängen och varit klar två minuter senare. Nej, då är jag definitivt inte hans bästa vän. Efter några fler tårar och lite mer uppmuntrande från min sida, brukar vi i alla fall vara på samma sida när frukosten är framdukad och vips så är det elaka morgonhumöret bortspolat. Men det krävs tålamod vill jag lova er...

I alla fall så förväntade jag mig en lika härlig morgon denna måndag och är det inte underbart att starta måndagen med samma härliga gnäll så säg!
Går in i rummet där pojkarna sover och säger god morgon, ser till så att de vaknar till och börjar röra på sig, går därifrån och börjar plocka fram lite frukost. 5 minuter går och inga pojkar är nere.. Nehepp.. Är påväg upp men jag hör att det rör sig på övervåningen så jag låter det vara en stund till. 10 minuter har nu gått och vanligtvis har jag och lillen hållit på att välja kläder x antal minuter vid denna tidpunkt, men jag ropar i alla fall att frukosten är klar för att se vad som händer.
Ner kommer två stycken påklädda, kammade killar som har borstat tänderna och allt (ja, de borstar före frukosten..) och bara småler åt mig. Detta händer inte varje dag.. Mina duktiga pojkar.

Man ska inte underskatta de små liven alltså, min måndagmorgon kunde inte ha börjat bättre!
Hur började er måndagmorgon?



XXX