Here's my dilemma


HA! Vad var det jag sa... 2-4 arbetsdagar, ja. Håller mitt ord.
Nä, ska helt seriös bli bättre på att blogga, för er och för min egen skull. När man har ett fiskminne som jag är det bäst att skriva upp saker så fort man gjort dem istället för att luddigt försöka sno ihop en story flera veckor/månader senare. Nu kommer jag ha lite mer tid över för att kunna uppdatera då mina kära värdbarn går i skolan från 8.30-14-45. Så där emellan är jag fri som en fågel. Blev även puss-attackerad av min 5-åriga kille idag vilket var supermysigt då han på senare tid börjat bli lite macho och inte är alltför förtjust i tjejer. Vänta bara om en sisådär 10 år så ska vi se om han ändrat syn på tjejer....

Men ja, jag förstår väl att ni är nyfikna på varför jag var hos doktorn hela förra veckan. Japp, mån-fre var jag där. Nästan så att jag kunde ansöka om jobb där för tjenis blev jag med nästan hela arbetslaget där. Varning för obehagligt (och lååååångt) inlägg för det är inte sådär jättefräscht, men väldigt vanligt så ta det som en varning också om ni skulle få en.... se nedan!

Iallafall, det hela började lördagen den 6e Augusti, alltså lördag för lite drygt 2 veckor sedan, då Johanna var här och jag drog med henne på mitt favvopass på gymmet. När vi skulle göra sit-ups blev det obekvämt för mig när jag satt ner och det kändes ungefär som att jag hade slagit i svanskotan på något vänster. Kunde inte minnas att jag hade gjort det men tänkte inte så mycket mer på det.

Senare kände jag att det var en liten knöl bak vid svanskotan och veckan därpå blev den där knölen bara större och större.. och större. Hjälp kände jag, men blundade lite för att ens fundera på att gå till doktorn. Vad fan, en liten knöl går väl bort.
Det gjorde den inte vill jag passa på att meddela.
Jag som aldrig varit hos doktorn mer än för någon hälsokoll hit och dit, kände lite panik över att gå till fabror doktor och speciellt när man sitter här på andra sidan jordklotet och undrar vad i hela friden man ska göra. Och min första tanke var: Undra vad det här kalaset kommer att gå på? Täcker min försäkring detta?
Pengar före hälsan var det ja. Det kunde ju som sagt gå över också...

På söndagen veckan efter, den 14e, var jag på poolparty med min Au Pair-grupp och jag var tvungen att fråga min LCC vad jag ska göra och vart jag ska gå, för vid det här laget kunde jag knappt sitta ner och att ligga på rygg var en omöjlighet. Att sätta sig i bilen var förjävligt det också.
Iallafall så berättade jag för min LCC vad som hade hänt och hon förstod precis vad det var för att hon hade själv varit med om det. Vad är oddsen liksom? Hon sa att det gjorde fruktansvärt ont och frågade mig:
"Yes, and it hurts when you sit down? But it's even worse when you stand up again?"
Och jag som hade börjat få tårar i ögonen vid det här laget, när jag insåg att jag var tvungen att gå till doktorn, svarade:
"Mhmm, I can't even lay down on my back..."

Senare på kvällen bestämde vi oss för att gå på bio, jag och mina vapendragare, och inte förrän biljetterna var köpta, insåg jag att det kanske inte var så ultimat att sitta i en biosalong i 2 timmar och njuta av en film när man knappt kan sitta ner för att det gör så jävla ont. Kan meddela er att det var bland mina längsta 2 timmar någonsin. Säger bara tack till James Franco, som hade huvudrollen, så jag fick se lite ögongodis under filmen för annars hade jag nog gått där ifrån.
När jag kom hem märker jag att min "lilla" (storleken av en golfboll ungefär) knöl hade börjat vara (som i vätska) och ömmade bara mer och mer.

Jävlar också. Ringer till doktorn dagen efter och bokar tid på en typ av vårdcentral och drar mig bara mer och mer för att åka dit. Kommer dit och de ropar upp mitt namn och jag fick följa med en supergullig sköterska som tog tempen och kollade vikt/längd på mig innan vi gick in till ett annat rum där hon ställde några frågor och kollade blodtrycket.
Var såååå nära på att börja lipa när hon frågade hur jag mådde för hon sa det på ett sådant sätt som att hon tyckte synd om mig och sånt klarar jag inte av. Då bryter jag ihop.

Klarade mig till båren iallafall.. Där blandades gråt med skratt då det gjorde så jävla ont samtidigt som jag försökte tänka på annat och kom fram till att hela situationen var väldigt märklig. Visste som inte om jag skulle skratta eller gråta så jag drog till med båda.

Ja, fick lägga mig på mage på en bår och en kvinnlig doktor kom fram och även hon var väldigt gullig och trevlig. Hon kikade på min knöl och visste direkt vad som behövde göras. Det kändes ju bra. För en jävligt kort stund då hon började med att ta fram en hel bunt med saxar och knivar och sprutor och allt vad det var och det bara klingade när hon droppade ner sina verktyg på ett litet bord bredvid båren. Åh, vad lugn och trygg jag kände mig.

Hon började med att bedöva och informerade mig om att det kommer vara den värsta biten och jo tack, det kan jag hålla med om. För det var inte bara 1 spruta hon körde rätt in i knölen utan hon drog till med 5 sprutor och jag kan ärligt säga att jag inte är spruträdd men efter det här kommer jag fan inte frivilligt ta någon spruta. Sen började hon trycka ut all var som var inne i knölen och eftersom att det redan var infekterat gjorde det extra ont. Såklart. När hon hade fått ut det mesta av varet tryckte on ner en remsa som var läkande och gjorde så att det inte skulle komma in bakterier och skit i såret. Sen fick jag ett stort plåster därpå och det kändes helt ok. Fick betala $346 innan jag gick därifrån och fick sedan åka till apoteket och köpa antibiotika samt värktabletter för $30. Värktabletterna var hemska och jag mådde skitdåligt när jag åt dem. Har inte haft någon riktig smärta sedan ingreppet vilket är väldigt skönt. Sedan fick jag komma tillbaka tis-fre och ta ut en liten bit av remsan varje gång eftersom att det var kvar var där inne, kunde dom inte ta ut hela på en gång. På onsdagen säger doktorn att det inte var Pilonidal Sinus (se nedan) utan något annat vilket tydligen var positivt, han pratade så fort så jag hängde inte riktigt med, men det skulle vara bra iallafall. Dock fick jag en ny antibiotika så jag fick åka på apoteket igen och lägga ut för mer medicin. I fredags blev jag iallafall kvitt remsan och behöver inte gå tillbaka dit igen förutsatt att ingenting händer. Kommer sakna stället......

Här nedan ser ni vad dom trodde att det var först, men tydligen hade det varit något annat som gjorde att det blev en infektion där bak och det kan till exempel uppstå om man svettas mycket eller om man använder maskiner på gymmet där andra varit och svettats så att det blir en infektion. Det var visst vanligt nu under sommaren att få det också. Så det var inget hår som hade växt in, men jag står numera lutad åt sidan när jag duschar håret om ni är med mig....

What is a pilonidal sinus?

A pilonidal sinus is a problem in the natal cleft (area just above the buttocks). 

Loose hairs fall off the neck or back and collect in the natal cleft, causing small holes to form in the skin or getting into existing holes.
As the hairs carry bacteria, the holes can become infected. This causes an abscess to form or a discharge that is released through a tunnel (sinus) out onto the skin (see figure 1).

 



Hoppas ni njöt av min lilla story och nu skrattar jag åt det för att det var så himla märkligt, men det var alltifrån roligt när jag väl fick gå till doktorn. Min försäkring täcker hela detta så att jag kommer få tillbaka pengarna, men var ändå tvungen att lägga ut $400 bara sådär liksom. Tur man är rik då då med denna lön!
Hoppas ni är friska och krya där hemma så kommer ett nytt inlägg imorgon om mina planer för min resemånad i Januari! Snart är jag hemma igen.
X



Kommentarer
Soufi

Vilken härlig historia att läsa sådär på tisdag morgon :) tur att du fick pengarna tillbaka, jag hade dött om ett läkarbesök hade kostat så mycket!! Men nu är du ju frisk och det är det som är huvudsaken!!

Har du bestämt dig för vilken storstad det kanske blir när du är hemma i Sverige igen? :)



Kram kram

2011-08-23 @ 07:59:23
URL: http://soufih.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Johanna Persson

Courage Faith Strenght Hope Love

RSS 2.0