Ja, nu är det redan en vecka sedan min mor lämnade landet och flög hem till, inte längre så kalla, Sverige. Vet ju att ni har den bästa tiden, vädersmässigt, framför er och jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk. Okej, inte bara lite. Svensk sommar är ju ändå svensk sommar, och det är ju den man ser framemot resterande delen av året. Man ser framemot 3 månader av året då resten, för det mesta, bara är grått och trist. Så, jag förstår att alla börjar le lite extra, plocka fram alla sommarkläder man lagt undan för vintern och i allmänhet går ut mycket mer för att njuta av det härliga vädret.

Jag ska inte klaga på värmen här för tillfället, för vi har haft ganska många kanonfina veckor den senaste tiden, med några få undantag av kyla, regn och storm. Just nu är det "bara" +20 grader och mulet, vilket känns kallt om man jämför med vad som varit. Hade jag varit i Sverige nu hade jag funderat på stranden eller något annat somrigt, men jag antar väl att man anpassar sig efter klimatet och miljön för här går man inte ut mer än vad man måste. I och för sig gör man inte ens det när värmen kryper på, vilket vi svenskar inte alls är vana vid. Nä, en annan får ju dåligt samvete om man stannat inne en hel dag som varit solig.

Här i Dallas är tydligen sommaren olidlig och jag tror inte jag riktigt fattat hur varmt det verkligen kommer vara. Folk varnar en att man inte ens vill vara här och att gå ut är en omöjlighet om man inte vill brännas/svettas ihjäl. Så låter det iallafall om man ska tro på dem som bor här.
"Oh, is this your first summer here in Texas? Gosh, it's gonna be horrible, you don't even wanna open the door.."
Tack för varningen...
Därför saknar jag den svenska sommaren lite extra, för jag vet ju hur fin den kan vara när den är som bäst.

Här är bästa platsen på jorden..



Ha en fin dag/kväll ni som läser där ute!
XX