Long time no see..
Huvva, har haft en bedrövlig förmiddag idag..
Vaknade upp imorse som vanligt och kände inget speciellt egentligen. Visste ju att mamma skulle hem och allt, men det gick inte upp för mig förrän hon checkade in på flygplatsen och vi skulle skiljas åt när hon skulle till gaten. Då brast det. Bilresan påväg hem var en plåga. Sedan dess har jag fått gråtattacker lite nu och då och så fort jag tänker på henne eller något annat sorgligt börjar jag lipa. Alla lugna låtar på radion får mig att tänka på henne. Städerskan frågade hur jag mådde. Owen's speech teacher frågade om jag blev ledsen när hon åkte. "Näeerå, det gick bra.."
Inte nog med det.
Sitter bredvid en 5-årig kille (förövrigt världens goaste) som är hur glad som helst mest hela tiden, vill leka och bara busar heeeela tiden så det sista jag vill är att visa mig sårbar inför honom. Det går ju inte. Nä, fy vad jobbigt det här var. Är inte ensam, men känner mig bara lite ensam just nu. Mamma är ändå mamma. Bara vetskapen av att jag förmodligen inte kommer att få träffa henne igen på minst 8 månader är olidlig.
Tillåter mig själv att ha en riktig lipardag idag och börjar på nytt imorgon. Nu börjar jag även om på nytt med min träning. Har kommit ur spår senaste tiden. Har varit förkyld senaste veckan vilket passade bra då jag förmodligen inte hade gått på gymmet iallafall eftersom mamma var här. Så nu börjar vi om igen... Zumba first up tonight!
Har en hel del att skriva om och en hel del bilder att lägga upp från senaste veckan så jag ska komma ikapp med det också. Har iallafall haft en underbar tid med min mamma.
X
Är otroligt jobbigt när man tvingas säga hejdå sådär, men det är nästan konstig hur fort man går tillbaka till det vanliga igen efter. Är säker på att det kommer vara likadant för dig! :) Och det är ju faktiskt okej att vara ledsen ett tag! Hälsa dom alla & ta hand om dig!
Förstår att det känns jobbigt, det är vanligt att känslorna går väldigt upp och ner när ens nära och kära har varit på besök och när man skiljs från dem igen. När jag bodde i Norge grinade jag varje gång jag sade hejdå till mamma och ändå bodde vi bara några timmar ifrån varandra. Och att visa sina känslor inför barnen skall du absolut inte vara rädd för att göra. Då lär de sig att det är ok att visa de känslor man har inom sig, det är inget som man skall strunta i att man känner. Barn är väldigt förstående och märker väldigt lätt när något inte står rätt till.
Härligt iaf att du har haft det fint med mammsen!! :)
Många kramar till dig vännen!
