Summer feelings just struck my mind
Alla glada! Har haft en riktigt bra helg, det känns att bitarna börjar falla på plats nu!
I fredags efter att jag slutat jobbet åkte jag iväg till Ruth, en tjej jag lärt känna genom Evelinn som är en svensk Au Pair här i området (har skrivit om henne förut), tillsammans med Elizabeth, Keira och Yusra. Elizabeth är jobbar hos Evelinn's familj och tar hand om barnen de dagar Evelinn är ledig. Hon pluggar även med Ruth och Yusra. Keira är också en Au Pair här i närheten, ännu en skandinav, från grannlandet till öster. Finland!
Iallafall så möttes vi alla upp hos Ruth och beställde Kina-mat, för ca 10 pers märkte vi att det var när vi fick maten, men gott var det! Sedan spelade vi lite spel och bara satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Klockan var 01.30 innan jag var hemma! En riktigt rolig kväll hade jag iallafall, dock saknar jag mina tjejer extra mycket när man har en tjejkväll sådär. Men ni finns ju alltid med mig i mina tankar!
Mycket (!) god mat, fick lite Thailands-känsla av vårrullarna, fried rice & cashew chicken!
Elizabeth & Keira!
Keira & jag!
Ruth, Keira, Yusra & Elizabeth!
Vi spelade Tabu, då man får ett ord man ska förklara så att de andra förstår utan att säga själva ordet.
I går, lördag, fick vi sommarväder här i Dallas. Helt underbart och hade det varit sådant väder hemma i Sverige hade man åkt till Nyänget på direkten alltså! Jag plockade fram min parfym som jag fick av min fina syster dagen till ära:
Jag träffade Sara igår och eftersom att det var så fint väder kände vi att vi ville hitta på något utomhus för att ta vara på denna värme. Vi bestämde oss för att besöka Adventure Landing som är ett ställe där man kan spela minigolf, köra go-kart, provslå baseboll, åka någon form av vattenring, spela i en spelhall m.m. Vi bestämde oss för det första alternativet, minigolf! Trots att jag är sämst på det (har inte ärvt min fars gener på den punkten..) gick det faktiskt rätt bra, mestadels! Inte lika svåra hinder som hemma men det var en härlig dag för det!
Yes, the place to play!
Sara puttar!
Pappa, du skulle varit stolt!
Sen avslutade vi den härliga dagen med en 3-timmarsfika på Starbucks! Tiden bara rann iväg, det kan nog betyda att vi hade det väldigt trevligt! Det är så kul att träffa nya människor här borta och jag är glad att jag träffat Sara!
Nu ska jag se på "Easy A" som jag har velat se rätt länge men inte kommit för mig att se den.
Hoppas ni sover gott där hemma.
Ägnar mina tankar åt er!
X
A whole new world
Hade tänkt att lägga upp ett inlägg igår men det kändes så drygt. Tycker det är kul att skriva, men ibland känns det bara så jobbigt att lägga upp bilder och försöka få till ett intressant inlägg. Kände mig lite tvungen idag dock, både för min egen skull och för er där hemma, men skulle egentligen helst av allt vilja gå och lägga mig då jag har dragit på mig en riktigt odräglig huvudvärk.
Det kanske bara är dagens humör som gör det hela, ta inte illa upp, jag tycker det är skitkul att skriva och så, men ibland när dagarna går upp och ner vill man helst av allt bara vara hemma hos sin egen familj i lilla landet lagom och bara göra det man kan och är bra på.
Tycker att jag börjar komma in i det hela mer och mer, men vissa dagar blir bara för mycket. Jag trivs, det gör jag. Men det är svårt att förklara känslan. Det pendlar upp och ner hela tiden och ibland undrar man faktiskt varför man är här. Samtidigt som jag ena stunden inte ångrar en sekund att jag åkte hit. Som sagt, det är svårt att förklara situationen. Det kommer bli bättre, det vet jag.
Det händer ju faktiskt mycket roliga saker här också!
Idag tillexempel har vi haft +18 grader celsius här i Frisco. Det kan man ju absolut inte klaga på med tanke på hur jag hör att vädret är där hemma.. När det är sånt här väder är det svårt att förstå att det faktiskt fortfarande är Januari. Imorgon ska det visst bli +22. Det gillas!
Dagarna rullar på här borta. Nu har jag varit här hos värdfamiljen i ganska exakt 2 veckor. Det känns som att jag varit här mycket längre dock!
I veckan har vi bland annat bakat chocolate chip cookies och varit och lekt i parken.. Yay!
Baka baka liten kaka..
Mycket goda kakor vill jag lova!
Lillen tog cykeln till parken, dock gick han hem..
The park.
Solen ville kika fram trots att luften var ganska kall den dagen.
Vi var med om en liten olycka härom dagen.
Det började med att jag märkte att mitt badrumsgolv var blött när jag kom hem från att ha skjutsat pojkarna till skridskoskolan. Jag torkade upp vattnet och tänkte inte så mycket mer på det. Gick ner och tränade och kom upp sen igen till mitt rum då jag skulle duscha. Inget mer med det utan jag gick och la mig och klev upp dagen därpå och inget vatten täckte mitt badrumsgolv. Skönt tänkte jag och tänkte som sagt inte så mycket mer på det.
Väcker pojkarna och går ner för att förbereda lite frukost. 10 min senare ropar den äldre pojken på mig och säger: "Guud, hela bordet är täckt med vatten?!" Jag går in i rummet och befarar att det han säger faktiskt är sant. (Han kan vara den som skämtar ibland så att man inte vet om man ska tro honom eller inte så jag var osäker när han först sa det..) Jag torkar upp allt vatten men det var fortfarande små fläckar kvar på bordet av allt vatten. "Som tur är" var pappan i huset hemma så han kommer in i rummet, ser på bordet med panik i ögonen och säger: "Herregud.. Det här är ett splitternytt bord som kostar $3000.."
Det har alltså varit någon form av läcka i taket som förmodligen kommer från mitt rum.. Det var väl inte den bästa morgonen jag varit med om, men som tur är var det ju inte mitt fel, the plumber har varit här idag och bordet ser ut som det gjorde innan olyckan så alla är nöjda och glada ändå! :)
Skämde bort mig själv lite härom dagen och gick in på en Salong för att på lite manikyr. Har aldrig testat det förut och eftersom att priset är mindre än hälften här jämfört med i Sverige tyckte jag att man iallafall kunde prova en gång. Man känner sig lite fräschare men jag kommer förmodligen ångra mig big time om ett tag när naglarna kommer börja se fula ut (om jag inte vill ha påfyllning var tredje vecka..), för då måste jag ta bort dom själv och det kommer göra så fruktansvärt ont har jag hört. Vill man vara fin får man uppenbarligen lida pin. Men det kan ju vara värt det också.
Akryl fick det bli denna gång..!
Har nu varit och kikat på det ena gymmet familjen är medlem i och åker förmodligen och kollar in det andra imorgon. Det ska tydligen vara bättre än det första, så jag har inte något emot att checka in det då jag tyckte att det första såg riktigt bra ut. Kommer förmodligen skriva in mig i helgen så att jag kan komma igång på riktigt med träningen! Vill gå på lite pass och göra roliga saker, bara stå och lyfta skrot är inte riktigt min grej..
Har lite saker inplanerade i helgen men jag skriver mer om det om någon dag eller två!
Nu ska jag äntligen lägga mig i sängen och sova.. Hoppas på en bättre dag imorgon!
Take care!
X
I woke up this morning, feeling brand new
Nu är det söndagkväll här i Frisco och medan jag sitter och kollar på första Sex & the City-filmen ligger ni förmodligen och sover där hemma. Med tanke på att det är 7 timmars tidsskillnad är det lite svårt att finna tider att prata med er där hemma då jag främst går in på datorn på kvällstid!
Idag har jag träffat Sara, en svensk tjej som studerar här i Dallas. Hon var Au Pair för ungefär ett år sedan och åkte bara hem och vände i somras för att sedan komma tillbaka hit och studera. Coolt tycker jag!
I alla fall så mötte jag upp henne i Plano, en förort utanför Dallas, och därefter åkte vi och hämtade upp Martin, Anton och en dansk kille jag inte minns namnet på.. (Lite komiskt då det inte bara var jag som glömde bort namn under dagen..) De är också här och studerar samtidigt som de spelar fotboll på college. Sara kommer från samma stad som Martin och Anton så därav var de bekanta redan innan.
Vi åkte in till Downtown Dallas och de visade runt mig lite där.
Det var väldigt trevligt och då man främst får kontakt med Au Pairer här känns det bra att få träffa annat folk som antingen pluggar eller jobbar här.
Påväg in mot downtown.
Vi åkte förbi platsen där John F Kennedy blev skjuten vilket jag inte hade någon aning om att det var här i Dallas. Fick mig en historielektion på köpet idag också!
JFK befann sig på det där X:et när det andra och förödande skottet avlossades.
I fönstret näst längst upp, längst ut till höger befann sig personen som mördade JFK, hyffsad prickskytt..!
I fredags träffade jag på Evelinn som är en annan svensk Au Pair här i området. Det känns bra att ha några svenska kompisar här i närheten!
Vi Starbucksade och jag har hittat min favoritdryck redan efter bara ett par dagar. Jag som inte riktigt har lärt mig dricka kaffe än får börja lite smått och dricker mer mjölk med kaffe än kaffe med mjölk. I alla fall är skinny Cinnamon dolce latte en väldigt god för nybörjare som mig.
Igår, lördag, åkte jag och två brasilianska Au Pairer, Mary och Taitiana, som är i samma Cluster som mig. Vi har samma Community Counsler som är en kontaktperson till en grupp Au Pairer i samma område och till henne kan man vända sig när som helst när man har en fråga. Det är även hon som anordnar träffar/möten för oss en gång i månaden och i Februari ska vi gå och kolla på NHL; Stars vs. Blue Jackets. Åh, så jag längtar!
Mary, Tatiana och jag åkte till ett Outlet i Allen, även det en förort till Dallas, där det finns många affärer med lite dyrare märken till betydligt billigare priser. Dit kommer jag garanterat återvända!
Imorgon har jag varit i USA i 2 veckor och jag måste säga att det varit en stor omställning, men nu känns det som att jag varit här bra mycket längre än bara 2 veckor. Det känns riktigt bra och jag tycker att det känns bättre och bättre hela tiden.
Har även börjat fundera lite på vilka resor jag skulle vilja göra under mitt år här borta.
• New York
• California - Los Angeles, San Fransisco
• Pittsburgh - till Lisa!
• Ohio - till Johanna!
• Las Vegas, Grand Canyon
• Washington D.C
• Florida - Miami
• Hawaii
Sen får vi se hur mycket man kan och hinner med att se helt enkelt. Kommer även få lite besök hit till mig och det kommer bli otroligt kul att få visa upp mitt nya hem och området där jag bor i även om jag just nu inte har överdrivet bra koll. Men det kommer ju eftersom att jag får se och uppleva saker här.
Det som känns bra iallafall är det händer lite saker under helgerna nu framöver; nästa helg ska jag på ett art gallery, helgen därpå är det födelsedagsparty, helgen därpå är det NHL, helgen därpå spelar Robyn i Dallas (får se om jag åker dit), helgen därpå kommer förmodligen Johanna hit!! Känns sjukt kul att se framemot!
Tänkte lägga in lite bilder på några saker jag och minstingen gör när vi är tillsammans hela dagarna på tis & tor.
Tror man skulle kunna bygga ett helt hus med allt lego de har..
Och det skulle bo 44 såna gubbar inuti..
Börjar byggandet av Transformers-pusslet!
Nooo, one piece was missing..
Nu har jag börjat komma igång lite med träningen också! Var ut på en powerwalk i fint väder (skulle väl säga att det var som en fin dag i april hemma) i lördags och kände att det var dags att dra igång det där. Idag sprang jag 30 min på löpbandet och gjorde lite biceps+coreövningar. Nu får det vara slut på all onyttig mat för annars kommer jag rulla hem från det här landet om ett år. Vi ska även skriva in mig på familjens gym nu i veckan och där har jag ännu en anledning till att börja deffa lite..
Nu ska jag lägga mig i sängen och ladda för ett nytt löppass imorgon efter att jag skjutsat pojkarna. Kommer inte känna mig lika peppad imorgon när det väl ska göras, men känslan efteråt väger faktiskt upp det hela.
Sov gott ni fina!
X
We are who we are
Från att nästan ha varit nere på botten har jag faktiskt kommit närmre och närmre ytan för var dag som gått.
Det känns bra det här och jag tror att det bara kommer att bli bättre ju mer man får komma in i det hela och träffa fler människor som man kan umgås med på fritiden.
Vill bara säga tack till mina nära och kära för att ni ställer upp och finns där för mig när jag behöver det som mest. Är för övrigt dålig på att säga tack och det är nu man verkligen inser hur mycket man behöver sin familj och sina vänner och hur tacksam man är för att ha dom. Tack till mina fina föräldrar som alltid har ställt upp för mig och hjälpt mig otroligt mycket med vad jag än har tagit för mig. Trots mina idéer om Asien, Amerika, jorden-runt-resor och alla möjliga påhitt har de, trots lite tvekan, alltid stått bakom mina beslut vilket har gjort att jag är där jag är idag. Tack till mina syskon som jag ser upp till av hela mitt hjärta, även om jag oftast varit en kaxig lillsyrra, och det är eran envishet och beslutsamhet som jag hoppas kunna ärva av er då det tagit er dit ni är idag.
Och sist men inte minst till mina vänner, nya som gamla, som finns där hela tiden och alltid är ett stöd. Jag tänker på er varje dag som går.
Lyssna på den här låten när du läser, jag känner mig verkligen yeah yeah yeah idag!
http://www.youtube.com/watch?v=3mC2ixOAivA&feature=artistob&playnext=1&list=TLdhAszLarzaI
Iallafall så känner jag mig glad över att få vakna upp här varje morgon, (även om min egna säng hemma på Svarvarvägen ändå är den skönaste..) gå nerför trappan och göra mig en kopp te, väcka pojkarna och se till så att de äter frukost och gör sig i ordning för skolan. Jag trivs i det här huset alltså!
Skulle kunna laga mat hela dagarna när köket ser ut såhär!
Denna kommer ersätta jobbet på Torshallen i sommar...
Utsikten från bron, "min" lilla pärla.
Minstingens favoritspel! Han föddes med tur eller nåt för han lyckas alltid hitta diamanten först..!
Inte alls bitter.. Förlorar ett skitspel mot en 5-åring..
Vet inte hur mycket bilder jag får lägga ut på Internet men jag håller mig till så få detaljer som möjligt och visar bara de bästa bitarna.
Körde bil för första gången här i USA igår och jag börjar bli mer och mer bekväm med det. Måste säga att det är grymt skönt med automat iallafall, med tanke på hur mycket stopp-skyltar det finns här.. Sen vill jag tacka Gud för GPS:en, även om den inte alltid fungerar så smidigt som den egentligen hade kunnat göra. Tack för den iallafall!
Off we go!
Idag var jag ute och shoppade på riktigt för första gången här i staterna. Kan bli farligt alltså. Får min första lön på fredag och mitt amerikanska bankkort borde dimpa ner i brevlådan vilken dag som helst. Fick ett grönt brev på posten av min far idag och där i låg mitt nya svenska bankkort eftersom att det gamla går ut nu i Januari. Som sagt, detta kan bli farligt! Kanske inte var så bra att det fanns en hel del pengar kvar från Asienresan ändå..
Iallafall så shoppade jag bland annat en plattång (120:-), ett par ballerinaskor (91:-), ett värmeskydd till håret (140:-), showergel från BodyShop (2 f. 85:-), en hoodtröja (180:-) och lite annat smått och gott. Vet inte vad dollarn står i just nu men har ränkat den på 7 vilket jag till och med tror är några ören för mycket. Sa jag att det här skulle bli farligt? Vet inte riktigt vad allt detta skulle gå på i Sverige, men en plattång för 120 får du typ endast på Rusta om du har tur! Love this!
Var och träffade några andra Au Pairer som bor här i området på en fika på Starbucks ikväll. Väldigt trevligt måste jag säga och det känns kul att få lite kontakt med andra människor här runt omkring. Har varit en riktigt bra dag tycker jag!
Brazil and Sweden at Starbucks!
Är inte den som tar bilder på allt jag har köpt, har nog med att försöka ta kort på så mycket som möjligt nu när jag köpt en ny kamera och faktiskt vill ha lite minnen här ifrån staterna.
Tog i alla fall en bild på mig själv med den nya hoodtröjan..
Anpassar mig efter miljön, from now on är jag en stjärna! I like it!
Detta inlägg blev sjukt långt men jag måste bara avsluta med att pojkarna går i skridskoskola varje tisdag (på tal om Dallas Stars..) och igår var första gången jag skjutsade dit dem. Sjukt kul och jag blev sååå himla sugen på att åka själv. Båda två är riktigt duktiga och jag tror minstingen kommer bli riktigt bra i framtiden. I alla fall så är det "open ice" efter bådas träning så man kan hyra ett par skridskor och åka om man vill. Nästa tisdag ska jag definitivt göra det!
Nu ska jag avsluta detta långa inlägg, det blir så när man inte orkar skriva varje dag. Istället för korta inlägg varje dag blir det låååånga inlägg lite nu och då. Deal with it. :)
X
I'm in Texas, dude
Okej. Kanske ska börja med att säga att jag lever och är framme hos min värdfamilj i Dallas.
Det har hänt en hel del sedan jag lämnade Sverige och satte mig på ett plan till The land of the free and the home of the brave. Ja, USA är ett säreget land, det kan jag lova er.
Mitt humör och mina känslor har varit mer upp och ner än det någonsin varit tror jag (möjligtvis var man som en berg- och dalbana i tonåren, och det här är bra nära alltså), men nu börjar bitarna falla på plats. Tror jag. Har försökt hålla uppe en god fasad i alla fall och nu har den där fasaden försvunnit och övergått till ett sorts oroligt lugn som jag behöver för att klara detta. Tror jag...
I alla fall,
måndagen den 10 Januari, lite mer än en vecka sen idag för att vara exakt, satte jag mig på ett plan till New York för att starta upp något som kommer bli min vardag för resten av detta år. (+ lite till)
Jag och ett helt gäng andra svenska blivande Au Pairer landade ivriga på JFK Airport i New York och var helt uppspelta över att vi faktiskt var sjukt nära Manhattan.
Sara (en svensk au pair) & Jag på Heathrow i London. Mellanlandning.
Use it wisely. Because the time wont wait for you...
Manhattan.......... I'll be back, for sure
Vi kom fram till ett väldigt fint hotell på kvällen och jag har inte riktigt känt på innebörden av jetlag förut men den började iallafall då när klockan typ var 3 på natten den kvällen, och pågår faktiskt än.. Gäspar konstant.
I alla fall så fick vi vääääldigt mycket information under dessa tre dagar och jag är glad att vi hade en helskön "lärare" för annars hade det blivit ruskigt jobbigt att sitta där.
Men man var så himla uppspelt och trött och borta och glad och orolig och nervös och.. ja, så man hann inte riktigt tänka klart utan bara satt där och försökte ta in så mycket som möjligt av informationen man fick. Hälften åkte dock ut genom det andra örat lika fort som det åkte in, men det är smällar man får ta.
Last day at orientation. Nervös och återigen väldigt nervös..
Mina favorittjejer from orientation! Johanna, Linda, Cassandra & Johanna
Jag har stött på lite av den amerikanska kulturen redan och det kommer nog ta ett tag innan man kommer acceptera alla skillnader, speciellt när man tar hand om barn. Som tur är har jag hamnat i en bra familj vilket gör det hela lite lättare.
Shoppingen är dock amazing. Har inte riktigt varit ut och shoppat på riktigt men av det jag sett så kommer jag nog förmodligen få köpa en ny resväska innan jag åker hem igen. Allt är sååå mycket billigare än vad det är hemma och ändå sååå mycket bättre. Kommer sakna Gina Tricot dock... NOT!
I Stamford med hälften av svensk-gänget.
Jag har inte blivit annat än hjärtligt välkommen hit till Frisco och familjen vilket känns oerhärt tryggt då jag trots allt kommer bo här i ett helt år. Om inte något går tokigt vill säga.
Amanda, familjens gamla Au Pair, åker hem imorgon och har varit så oerhört hjälpsam och ett fantastiskt stöd de dagar jag varit här. Vet inte riktigt hur jag hade klarat mig utan henne faktiskt. Hon har visat mig hur det mesta fungerar och vilka uppgifter jag kommer ha, hon har visat mig runtomkring här i Frisco och vi har träffat några av hennes vänner på bl.a. middag och Starbucks.
Imorgon åker hon som sagt hem och jag lämnas kvar här för att få komma igång med mitt jobb och börja ta ett stort ansvar.
Det kommer bli tufft i början då man inte riktigt vet exakt hur rutinerna går till och vart alla ställen dit pojkarna ska ligger, men jag och familjen får hjälpas åt helt enkelt.
Min garderob...!
På Hibachi, en japansk restaurang där de lagade maten framför dina ögon!
Trevliga Svenska Dallas-tjejer! Sara, Amanda och Evelinn på Hibachi.
Är sjukt nervös/ångestfylld över att ta över Amandas jobb för hon har verkligen gjort ett sjukt bra jobb med dessa pojkar alltså. All heder. Är lite rädd över att jag inte ska kunna axla hennes roll lika bra, men jag ska göra mitt bästa. Det ska jag göra varje dag.
Nu när jag kommit fram och stadgat mig lite kommer jag förmodligen börja skriva lite mer här i bloggen. Har många tankar och upplevelser att dela med mig av så även för min egen skull är det bra att jag skriver här. Har nämligen inte världens bästa minne...
Nu är klockan 23.40 och sängen ligger och väntar på mig.
Skriver kanske imorgon då jag kommer jobba min första dag själv. Och första gången jag kör bil i staterna. Här kör vi bara pang bom!
X
Closer to the edge
Nu känner jag mig bra liten faktiskt. Ligger i min säng i mitt lilla rum på "hotell" Rest & Fly här på Arlanda. Lämnade som sagt mitt hem redan i fredags då jag följde med mitt innebandylag ner till Stockholm för att spela sista matcherna innan avresa. Det började mindre bra med en förlust på hela 10-0 men efter lite självrannsakan tog vi tag i bitarna och la ihop pusslet till 1 poäng idag. Förlust i sudden men den moral vi visade idag kommer ta detta lag långt.
När jag blev avsläppt blev det kramkalas och en "kärleks"-ring till mig vilket gjorde att jag bröt ihop. Så fina människor jag har runtom mig önskar jag att alla hade. Det är otroligt jobbigt att säga hej då även om jag vet att det bara är tillfälligt.
In action!
Mitt lilla skrymsle.. Men det är mysigt och allt jag behöver för stunden.
Loggade in på datorn när jag hade handlat mig något att äta och ser att två av mina bästa vänner har lagt upp bilder på oss tillsammans med fina texter till. Sådant får mig så rörd för äkta vänskap växer verkligen inte på träd och jag är oerhört tacksam för er. Även då kom tårarna och just nu känner jag mig som sagt ganska liten även om jag vet att det här är det bästa beslut jag tagit, någonsin. Jag kommer få det grymt, det vet jag, och jag ska faktiskt till NEW YORK (!) imorgon! Det är något jag drömt om länge nu.
Imorgon lyfter planet 09.15 för en mellanlandning i London efter ett par timmar. Och jag hamnar i London tillslut ändå. I våras hade jag och mamma bokat en resa till England för att hälsa på min syster men då kom vi inte iväg något pga. askmolnet som var tvunget att komma just precis den veckan vi skulle åka.. Men som sagt hamnar jag där i några timmar ändå!
Vi är ett par tjejer som åker samtidigt imorgon och vi har bestämt att vi ska träffas och checka in tillsammans vilket känns jättebra. Då slipper man stå där ensam och leta vart man ska och sätta sig på ett plan helt ensam flera tusen mil hemifrån. Vi är alla i samma sits vilket gör att vi förstår varandra och har ju som lite att tala om under resan..
Imorgon lämnar jag en storstad för en annan.
Nu tänkte jag sätta på en film och försöka tänka på lite annat. Tror inte jag riktigt har fattat att jag åker imorgon men det kommer garanterat komma imorgon när jag sätter mig på planet.
Om jag inte skriver imorgonbitti innan jag går mot Terminal 5 hörs vi nästa gång när jag är i staterna!
Kärlek,
J
This isn't goodbye
Jag fick ordning på packningen och alla klädhögar i mitt rum tillslut, när jag lämnade Svarvarvägen i fredagseftermiddag. Om allt jag behöver är med återstår att se. Just nu är iallafall det som är glömt... kvar hemma!
Detta är vad som fick följa med och innebandyväskan ska bara få följa med tillbaka till Ö-vik igen innan min packning är fullbordad. Passet, visumet och pengar är med iallafall. Så jag känner mig hyfsat lugn ändå...
Nu är det strax dax för lunch och sen viktig match. Min sista. Nu kör vi!
Uppdaterar ikväll när jag ligger på hotellrummet på Arlanda och funderar över vad jag egentligen ska göra imorgon. Har inte riktigt fattat det än, så det kanske kryper på ikväll när jag lämnas ensam...
Last day preparation
Nu börjar det närma sig med stormsteg. Idag har jag satt som en packdag, för det är sista chansen nu.
Imorgon åker jag nämligen ner till Stockholm med mitt fina innebandylag för att spela mina sista matcher för året och spendera mina sista dagar på svensk mark. Trodde att jag redan hade spelat klart all innebandy, men det rycker lite i benen när man får en chans som denna att spela i huvudstaden helgen innan jag åker. Det var kanske meningen.
Åter till packningen. Såhär såg mitt rum ut igår och det börjar krypa på en fet ångest över att jag verkligen MÅSTE ta tag i det där. Nu.
Igår sa jag och min tjejliga, som pappa brukar kalla oss, "på återseende" och fastän jag hade en klump i magen innan vi träffades pga att jag trodde det skulle bli jättejobbigt, kände jag mig mer tacksam över att jag har så fina vänner, och jag vet att de finns kvar när jag kommer hem. Förhoppningsvis kommer även några över till staterna någon gång under året och det skulle vara sjukt kul att få träffas på amerikansk mark.
Igår var vi på relaxen och hade det skönt och bara njöt av att få slappna av och komma bort från vardagen lite. Därefter åkte vi upp på håvgatan till Parkmans och fixade i ordning och avnjöt en fantastisk middag i form av Fondue! En perfekt kväll enligt mig.
Mina fantastist fina vänner, efter ca 20e försöket till att få en hyfsat bra bild...
Som sagt måste jag nu återgå till packningen. Jag är förmodligen världsmästare på att skjuta upp saker, men samtidigt sägs det ju att man presterar bättre under lite press. Om det stämmer återstår att se!
Skriver när jag styrt upp livet!
J
Pt. 1
Kära dagbok, det är nu det börjar. Här och nu.
Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om 2010, vad jag varit med om, lämnar kvar och tar med mig till det nya året, men jag känner inte riktigt att det är därför jag skriver denna blogg. Jag har varit med om mitt livs resa och jag ångrar inte en sekund att jag gjort den eftersom att den har betytt mer för mig och min framtid än jag någonsin kunnat ana. Den har gett mig mersmak. Mersmak åt livet. Den har gett mig så mycket mer än bara upplevelser och jag är så otroligt tacksam för att jag haft möjlighet att göra den.
Men denna blogg kommer handla om mitt nästa äventyr. Om lite drygt en vecka sitter jag på ett plan påväg till New York för att starta upp det som kommer sysselsätta mig det kommande året. Jag ska nämligen åka iväg till USA för att jobba som Au Pair. Jag har hittat (min värdfamilj har hittat mig vilket jag är evigt tacksam för) en fantastiskt fin familj i Dallas, Texas med två pojkar på 5 och 11 år som jag kommer att ta hand om. Allt känns bra, so far, och just nu skulle jag bara vilja vara där och träffa familjen på riktigt.
Tyvärr har jag den jobbigaste tiden framför mig den kommande veckan. Mycket och många ska hinnas med och jag känner att tiden bara rinner ur mina händer. Allt utom resväska är fixad, så i princip är jag redo att åka iväg. Säga hej då.
Fysiskt. Dock inte psykiskt. Fick en riktig reality check idag när mamma sa;
"Men guuuud, det är ju redan nästa vecka du åker!! Jag kan inte fatta att det är redan nu."
Nej, det kan inte jag heller. Allt har gått så fort ända sen jag kom hem från Asien, för då var det så mycket kvar att fixa och allt kändes så långt borta. Nu åker jag om en vecka. När vi lämnade Sverige för 2 månader i Asien visste jag ju att det "bara" var 2 månader borta, och jag hade Emelie. Nu åker jag ensam. Helt ensam lämnar jag tryggheten, men jag vet att jag kommer klara det. Jag kommer klara det för trots att jag åker själv, vet jag vad och vilka som finns kvar här hemma. Går det åt helvete finns det plan som går hem igen. Men jag är stark. Jag tänker inte låta minsta lilla motgång bryta ner mig. Tvärtom ska jag få det att stärka mig. Det här är någonting jag verkligen velat göra länge. Jag ångrar hellre att jag gjort det än att jag aldrig åkte. No regrets.
Vi börjar sådär, och fortsätter med del 2 en annan dag. Som sagt, det här är bara början. Nu siktar jag på ett fantastiskt 2011 med många spännande upplevelser och möjligheter. Gör det du också.
Nu kör vi!
Virgin Island, Bohol, Filippinerna 2010. Tycker bilden talar för sig själv. :)
